Agnetha Påhlin

Kvinnligt företagande är ingen ny företeelse, redan under 1600-talet fanns kvinnliga näringsidkare. Dock var kvinnors möjligheter att självständigt utöva olika yrken och driva företag fram till mitten av 1800-talet mycket begränsade. Fattiga kvinnor, kunde av sociala skäl, få tillstånd att bedriva viss småhandel, om den inte ansågs konkurrera med de manliga handlarna. Änkor hade också rätt att överta ansvaret för sin avlidne makens företag.

Det moderna konsumtionssamhället anses ha tagit form i Västeuropa under tidigt 1600-tal. Då började importerade varor via Ostindiska kompanierna spridas till allmänheten och allt fler började lönearbeta för att få medel till att köpa varor. I synnerhet kvinnorna, som ofta var ansvariga för hur hushållskassan användes, kom att spela en viktig roll.

Under 1600- och 1700-talen fanns det adliga kvinnor eller köpmansdöttrar som drev rörelser av olika slag. Att driva krog omfattades inte av skråväsendet och var därför öppen för kvinnor på ett annat sätt än andra verksamheter. Kvinnor med enklare bakgrund försörjde sig som ofta som tvätterskor, strykerskor och sömmerskor. Det
hände också att man och hustru samarbetade i små familjeföretag.

Mannen var ofta den som var registrerad, så kvinnorna syns därför sällan i någon företagarstatistik. De forskare som skrivit om kvinnligt företagande har därför fått söka information på andra ställen för att lära sig mer om kvinnors försörjning, exempelvis i kyrkoböcker. 

När man tittar historiskt är det lätt att tro att kvinnliga företagare knappt existerat.

Men faktum är att kvinnor som driver företag alltid funnits. De sålde varor, utförde
hantverk, skötte familjeföretaget eller arbetade i välbärgade hem.

Trots dessa företagares påverkan på såväl den egna familjens ekonomi som på samhällets utveckling i stort, har de fått väldigt lite utrymme i historieskrivningen.

1864 fick Sverige full näringsfrihet vilket innebar att vem som helst fick starta företag, var som helst och i vilken bransch. Mängder av små och stora företag bildades mellan åren därefter och fram till första världskrigets utbrott 1914. Många av dessa drevs av kvinnor. Kvinnor kom att etablera sig inom textil- och konfektion, design och formgivning, inredning, möbelproduktion, företagstjänster (som arbetsförmedling, reklam och juridik), barnomsorg, utbildning, sjukvård, liksom inom det kemiskt tekniska området, livsmedelsproduktion och restaurangbranschen.

Efter näringsfrihetens införande 1864 ville yrkesarbetande män skydda sig från konkurrens från lönearbetande kvinnor och företagare. Det medförde en rad åtgärder som bland annat könsdiskriminerande arbetslagstiftning samt svårigheter för gifta kvinnor att yrkesarbeta. Många yrken, framförallt offentliga tjänster, var stängda för kvinnor, antingen genom direkta förbud eller indirekt genom att kvinnor var
utestängda från högre utbildning. Dessutom dröjde det ända till 1921 innan även gifta kvinnor blev myndiga och fick rätt att självständigt råda över sin ekonomi.

Småföretagandet, även på tjänsteområdet, nedvärderades och ansågs ineffektivt i ett modernt industrisamhälle. Frihandeln och våra höga svenska arbetskraftskostnader bidrog till att kvinnors främsta företagarnisch, konsumtionsvaruproduktionen, flyttades från Sverige till utvecklingsländer. På senare år har tjänsteproduktionen vuxit sig
starkare, delvis beroende på avregleringar inom skola, vård och omsorg liksom RUT-avdraget.

I år är det 300 år sedan kvinnor fick starta företag i Sverige, och drygt 100 år sedan vi fick rösträtt. Mycket har hänt sedan dess, men än idag är det betydligt färre kvinnor än män som äger och driver företag. År 2019 var 27 procent av företagarna i Sverige kvinnor.

Text: Åsa Askne

Källor:
Osynliggörandet av kvinnor — exemplet företagare, Elisabeth Sundin (1988)
Kvinnligt företagande genom tiderna, Ulla Andersson, Släkthistoria (2017)
Kvinnors entreprenörskap – en vit fläck i ekonomisk vetenskap och historia, Anita du Rietz (2016)
Kvinnliga företagare, Företagskällan, Anders Johnson (2015)

År 1720 blev det tillåtet för kvinnor att bedriva verksamhet parallellt med skråna. Detta gällde dock under förutsättning att de inte tog arbetskraft ifrån dem.

I början av 1800-talet befriades vissa branscher från skråtvånget vilket gynnade kvinnorna. Under den här tiden startades många nya bagerier, bryggerier och slakterier. Under första hälften av 1800-talet föll priset på bomull. Det gynnade kvinnor som arbetade som väverskor eller sömmerskor som kunde gå runt i hemmen och utföra arbete mot betalning och på så sätt konkurrera med skräddarna. Under andra halvan av 1800-talet blev bland annat fotograf ett populärt kvinnoyrke.
Kunderna var borgerliga familjer. I Stockholm sköttes båtttrafiken av så kallade roddarmadamer under 1800-talet. Kvinnorna ägde sina egna båtar och lät dem gå i arv till döttrarna. År 1875, avreglerades verksamheten på grund av ångbåtarnas inträde och därefter minskade antalet successivt.

Sedan medeltiden hade skråväsendet bevakat medlemmarnas rätt till yrkesutövning, men systemet var hämmade för företagandet. Många konflikter uppstod mellan de olika skråen. Skråväsendet var även hindrande för kvinnor som grupp, eftersom endast söner, och inte döttrar, kunde ärva ett yrke efter sin far. 1846 upphävdes skråtvånget. Utbildningen flyttades då över till yrkesskolor. Studentexamen infördes,
och kvinnor liksom män erbjöds högre utbildning med statliga stipendier och utlandsvistelser. För kvinnor blev, vid sidan av hantverk, även utbildning och barnomsorg intressanta områden att driva företag inom.